Identifiering av inlärningssvårigheter

Inledning

Barns matematiska färdigheter i förskola och nybörjarundervisningen varierar väldigt mycket. Det är ofta svårt att veta när ett barns färdighetsutveckling avviker från det normala, eller är försenat i den utsträckning att det är skäl att göra en noggrannare granskning.

Hos olika barn kan svårigheter i matematik framkomma inom olika färdigheter. För en del barn kan det till exempel vara svårt att räkna upp tal i rätt ordningsföljd, medan samma barn kan ha fullständig förståelse för principerna för antalsräkning, som till exempel att det sist uppräknade talet beskriver hela mängdens antal. Ett annat barn kan däremot klara uppräknandet av tal, men har svårigheter i att förstå att talnamnen har samband med antal.

Syftet med denna beskrivning är att ge grova riktlinjer för att känna igen matematiksvårigheter, samt att vägleda i vilket skede det är skäl att göra en noggrannare utredning. Oavsett om man undersöker barnet utgående från observation eller utvärderingsmetoder, är den viktigaste frågan hur barnet presterar i förhållande till sina jämnåriga kamrater. På basis av forskningsresultat (se avsnittet Utveckling av färdigheter i Informationstjänsten) redogörs för de matematiska färdigheter som är centrala i olika åldersstadier, samt i vilket skede största delen av barnen behärskar dessa färdigheter, och på vilket sätt brister i färdigheterna kan framkomma i olika situationer.

Barn har mycket olika inlärningserfarenheter av matematik. En del barn har redan i hemmet eller daghemmet övat mycket på matematikrelaterade färdigheter, medan andra inte nödvändigtvis övat alls. Det är därför viktigt, särskilt med förskolebarn, att inte bara tänka på barnets färdigheter för tillfället, utan även fundera på ifall barnet kan lära sig när färdigheten övas. För att kunna identifiera svårigheter och stöda utvecklingen hos barn i förskoleålder och i nybörjarundervisningen, krävs ett nära samarbete med barnets föräldrar.

Att identifiera matematiksvårigheter i förskolan

Spel och lekar innehåller många situationer där matematiska färdigheter övas och används. För ett förskolebarn med svårigheter i matematik kan detta bli ett hinder. T.ex. i kurragömmalekar kan det hända att det barn som ska vara den som söker, inte klarar av att räkna upp talen i rätt ordningsföljd lika långt som sina vänner. Stora svårigheter kan förekomma (i jämförelse med de jämnåriga) i att uppfatta antal och att använda talraden till att räkna antalet föremål. T.ex. när brädspel spelas, kan det uppstå problem ifall barnet inte känner igen poängmängden på tärningen, inte kan flytta spelpjäsen på brädet enligt det antal som tärningen visar, eller förstå sig begrepp gällande riktning, som ”framåt” och ”bakåt”.

Att fungera i olika vardagssituationer kan även visa sig vara krångligt och förbryllande för barnet. I matsituationer kan barnet ha svårt att agera enligt instruktioner: ”Sätt lika många skedar på bordet som det finns barn” eller ”Sätt en sked åt var och en”. Barnet kan även skilja sig från sina jämnåriga genom att inte aktivt göra observationer om mängder, eller genom att inte vara intresserat av att jämföra vem som har flest klistermärken eller hur många karameller var och en tog.

Att identifiera matematiksvårigheter i skolan

I skolan finns färre informella lek- och spelsituationer än i förskolan, medan andelen olika övningar som är uppgiftsorienterade ökar. Lek- och spelsituationerna erbjuder dock fortfarande möjligheter till identifiering av svårigheter. Det egentliga arbetet med uppgifter, som t.ex. barnets självständiga arbete under lektionerna, samt förmågan att kunna svara på frågor om stoffet som inlärs, blir centralt. Läraren kan komplettera sina observationer och uppfattningar med föräldrarnas och barnets erfarenheter av hur läxläsningen fungerar. Att endast kontrollera läxorna räcker inte för att identifiera ett barns svårigheter, eftersom det inte ger någon bild av hur det faktiskt går med läxläsningen, hur lång tid det tar eller hur mycket hjälp barnet behöver.

Sållningsinstrument för identifiering av inlärnings-svårigheter i matematik

När läraren i början av läsåret får en ny elevgrupp, är det allra enklaste och effektivaste sättet att få kunskap om barnens färdigheter att ha barnen att göra uppgiftsserier. Då kan man identifiera de barn som sannolikt kommer att behöva extra stöd för sin inlärning. För närvarande har finländska lärare två mätinstrument (som tillsvidare inte finns på svenska) med finländskt jämförelsematerial i sin användning: dessa är Lukukäsitetesti och Banuca-testi. Med hjälp av finländskt jämförelsematerial, dvs. normuppgifter, kan man jämföra det enskilda barnets prestationer med finländska barns prestationer i allmänhet. Dessutom finns det mätinstrument som fungerar som sållningsinstrument och är baserade på läroplanen som Mavalka, Makeko och Taidonportaat, som lärare kan använda sig av. Mer om dessa material för screening finns i informationstjänstens del Utvärderingsmetoder.

Övriga kännetecken för matematiksvårigheter

Ibland kan vissa egenskaper i ett barns beteende vara mer synliga än de egentliga färdighetsbristerna. Barnet kan undvika spel och lekar där man måste räkna upp tal eller räkna mängder. Barnet kan även låta bli att göra uppgifter som kräver addition eller subtraktion. Å andra sidan kan nervositet, ängslighet och blockeringar vara vanligt i samband med matematiska uppgifter. Även ett snabbt, gissande och felaktigt lösningssätt, att se på kompisars svar eller att ständigt fråga efter svaren, kan vara tydliga tecken på svårigheter. Dessa egenskaper, som kan noteras i uppförandet, känslorna, motivationen och arbetssättet, har däremot inte alltid ett samband med en svag prestationsnivå. Det är dock alltid viktigt att uppmärksamma ett dylikt beteende och att utreda orsakerna till beteendet, för att undvika att eventuella svårigheter inverkar negativt på den senare utvecklingen.