Om arbetsfördelningen vid bedömning
Arbetsfördelningen gällande finländsk bedömning av inlärningssvårigheter definieras i lagar och förordningar endast delvis. I lagen nämns t.ex. att för att kunna få en plats inom specialundervisning krävs ett utlåtande av en psykolog eller en annan expert, utan att det definieras närmare. De olika rollerna har därför utformats enligt yrkesgruppernas grunduppgifter. Vid bedömning av inlärningssvårigheter hos ett barn i förskola eller nybörjarundervisning, har förutom barnet själv även föräldrarna, klass- eller förskoleläraren, skolans eller daghemmets speciallärare, skolan elevvårdsteam samt t.ex. hälsovårdscentralens eller familjerådgivningens psykolog och neuropsykolog centrala roller.
Föräldrar
Barnets föräldrar är nyckelpersoner i bedömningen av barnets inlärningssvårigheter, samt när det gäller att stöda barnets utveckling. Det är vanligt att föräldrarna redan i hemmet har noterat att barnets kunskaper och färdigheter inte verkar utvecklas på samma sätt som t.ex. hos äldre syskon eller kusiner. Föräldrarna har även en mängd värdefull information om barnets utveckling, och hur barnet fungerar utanför skolan eller daghemmet. Det grundläggande målet med bedömningen är att få en så bred bild som möjligt av styrkor och svagheter i barnets inlärning. Föräldrarnas kunskap om barnet är därmed ett viktigt bidrag till hur väl bedömningen lyckas.
Klasslärare eller lärare i daghemsgrupp
Klassläraren eller barnträdgårdsläraren har en styrka i att de ser barnen som en del av en grupp jämnåriga. Detta ger dem en klar och tydlig kontrollgrupp att jämföra med, när något barn har problem med inlärningen. Lärare kan även använda sig av olika prov eller serier av uppgifter, för att följa upp gruppens färdigheter och på ett enkelt sätt jämföra barnens kunskaper sinsemellan. I bedömningen är klass- eller barnträdgårdslärarens viktigaste uppgift att identifiera de barn som eventuellt behöver extra stöd i sin utveckling. En annan viktig uppgift är att be om hjälp av skolans eller daghemmets speciallärare, så att bedömningen av barnets kunnande kan göras gemensamt så bra som möjligt så att barnet kan erbjudas det stöd som behövs.
Speciallärare eller specialbarnträdgårdslärare
Speciallärare i daghem eller skola har ett individuellt perspektiv vid bedömningen av inlärningssvårigheter. Specialläraren har vanligtvis bättre möjligheter än klass- och grupplärare att fokusera individuellt på bedömningen av barnets färdigheter och planeringen av åtgärder. Att bedöma ett barns färdigheter är nämligen en av speciallärarens viktigaste arbetsuppgifter. Om det behövs en närmare utredning av de kognitiva funktioner som ligger bakom ett barns inlärning, bör en psykolog eller neuropsykolog anlitas.
Skolans elevvårdsgrupp, som består av rektor, hälsovårdare, kurator och speciallärare
Ifall specialläraren och klassläraren är oroliga för ett barns utveckling eller svårigheter med inlärningen, kan de vända sig till skolans elevvårdsgrupp. Detta mångprofessionella team gör upp en plan på vilka parter som skall konsulteras i saken, samt ser till att barnet får det stöd som behövs.
I finländska daghem finns vanligen inte någon elevvårdsgrupp. När det i daghem uppstår en situation som kräver utomstående stöd för bedömning av barnets inlärning är det daghemsföreståndaren som står i nyckelposition.
Psykolog eller neuropsykolog
Då man vill ha information om de kognitiva funktioner (och möjliga brister i dem) som ligger bakom ett barns inlärningssvårigheter, är det oftast skolans, hälsovårdscentralens eller familjerådgivningens psykolog man först vänder sig till. En utredning av en psykolog är mer omfattande än en utredning gjord av en speciallärare, och i psykologens utlåtande jämförs de specifika svårigheter som upptäckts med barnets kognitiva prestationsprofil och tidigare kunskap om utvecklingen (Paananen, Aro, Kultti-Lavikainen & Ahonen, 2005). Utredning om inlärningssvårigheter görs även av neuropsykologer, dvs en psykolog som är specialiserad i neuropsykologi. I en neuropsykologisk utredning bedöms barnets anlagsstruktur och specifika svårigheter och de bakomliggande orsakerna till inlärningssvårigheterna analyseras på samma sätt som i en psykologisk utredning. Med hjälp av en neuropsykologisk utredning kan man dessutom ta reda på hur neurologiska sjukdomar och hjärnskador inverkar på inlärnings- och funktionsförmågan, samt undersöka hur kognitiva svårigheter och möjliga strukturella eller funktionella avvikelser i hjärnan hänger ihop.
Sammanfattning: färdighetsbedömning på olika nivåer
I informationstjänstens del inlärningssvårigheter presenteras fyra olika perspektiv på inlärningssvårigheter i matematik: beteendenivå, neural nivå, kognitiv-emotionell nivå samt miljönivå. De uppgifter som deltagarna i bedömningen har, kan granskas utifrån dessa nivåer. Föräldrar samt skolans och daghemmets lärare närmar sig barnets matematiksvårigheter i huvudsak på beteendenivå. Psykologer närmar sig saken på kognitiv-emotionell och neural nivå. Neurologer granskar inlärningssvårigheter på en neural nivå. Miljöfaktorer påverkar i sin tur beteendenivån, men även de neurala och den kognitiv-emotionella nivåerna. Därför är det bra att alla som deltar i bedömningen uppmärksammar miljöfaktorernas eventuella hämmande eller stödjande effekt på utvecklingen.
